Det har talats om det här bandet väldigt länge. Förväntningarna har byggts upp. Och visst blir man glad när förväntningarna inte har varit förgäves?
Det finns en variation som är bra för att orken ska kunna hållas uppe, samtidigt som det finns en risk för spretighet, men jag tycker ändå att Fanfarlo lyckas hålla ihop sin debut. Det går att snacka om referenser både hit och dit, men detta Londonbaserade band låter som en blandning av allt. Men visst påminner svenske sångaren Simon Balthazar om David Byrne? Skivans stora styrka är ändå att bandet behärskar det där med melodier. Många band slarvar bort det i sin experimentlusta. Fanfarlo experimenterar, men lyckas ändå hålla fokus. Starkt.