Den elektroniska musiken behöver en själ. Det har Chris "IAMX" Corner fattat. Han ger den själ och kött och blod, han gör den sexig och utmanande igen. Han ger den ett blödande hjärta som bultar under en skrynklig svart kostym, han ger den tårar som ritar ränder av mascara över vita kinder.
När han flyttar till Berlin flyttar han till myternas depraverade Berlin, till Sally Bowles Berlin, ondskans hemvist och dekadensens fristat. Där bygger han sitt kungarike av skönhet och smärta, av pianovalser och sprakande syntar, och sjunger dessutom som en gud.
Han får alla samtida artister att blekna.