Gammal musik förenar människor och klassiska jamaicanska toner har dragit samman en hel rörelse av popmusiker, dansvilliga fans och traditionella reggaediggare under namnet Club Killers. Stockholmsklubben är också ett band och dess nya skiva innehåller bara covers där det lånas från höger och vänster. På det lekfulla, självklara sätt som jamaicanerna reggaefierat soul och poplåtar gör Club Killers detsamma.
Ulf Dageby, Lou Reed och Coxsone Dodd bidrar med melodier på skivan men styrkan är ändå det feta grundsvänget. Ljudet är bättre än på originalens 60-tal men ljudbilden är ändå lika rakt på sak, ett basdrivet hopkok av musikaffärens alla instrument. Det är skönt att bandet får ta all plats på denna skiva. Det behövs inga stjärngäster med riktigt bra musiker som lirar tillsammans. Sången, när den behövs, sköts av fina, spröda Anna Maria Espinosa och Linköpings själfulla rudeboy Whales Ofili. Min önskan är bara att de båda möts i duett på nästa skiva, det saknar jag på denna.