Jag har inget emot den som försöker skapa så finstämd musik som är möjligt. En del når dock ibland fram till vägs ände.
Jag är glad att norska Kings Of Convenience inte har nått dit ännu. Erlend Øye och Eirik Bøe berättar om sina olikheter. Att det är duons styrka och att det utan den skulle saknas något.
Fortfarande finns en stor närhet till Simon & Garfunkel. Men jag ser inget fel i det. Det som är styrkan är att det alltid finns ett nytt spår i Kings of Conveniences musik. Det är lite mer jazzigt den här gången, framför allt i gitarrspelet. Det blir intressant och lite mer hoppfullt. Samtidigt så kan jag sakna lite av den humor som man haft tidigare.
Roland Klinga