Blur är tillbaka. Återförening i härom helgen och flera spelningar inbokade i sommar. Vilket givetvis inte hindrar Graham Coxon, Blurs gitarrist som hoppade av 2002 efter diverse bråk, från att släppa en ny soloplatta. Den är dessutom alldeles utmärkt. En förnämlig studie i klassisk brittisk pop som lever högt på ett antal knivskarpa låtar.
Jämfört med tidigare skivor är Graham Coxon här mer lågmäld, sparsmakad och fokuserad. Inga stora åthävor, bara mestadels akustisk sommarpop som har sin storhet i det lätta och direkta anslaget.
Om den engelska sommaren består av te och scones, inhägnade gräsmattor och tweed före klockan 18, är det här det perfekta soundtracket till den tilltalande fantasin.