Som jag har längtat efter att Anna Christoffersson ska ta i. Att få mig i spinn.
Nu gör hon det och rubbar mitt fotfäste till spagat med Marvin Gayes "I heard it trough the grapevine".
Hennes lössläppta själakraft får mig knäsvag där Dobrogosz piano är ett kraftverk som nästan brutalt rytmtrummar fram melodin.
Pianots romantiska elegans är annars ett mjukmedel för Christofferssons innerliga röst att skapa närhet med. Mitt i texternas hjärta sjunger hon förtrollande med sensuell heshet och en karisma som jag bara kan relatera till Aretha Franklin.
Albumets övriga covers är andra artisters signaturmelodier. Låtar som de har gjort till egna favoriter i sin musikaliskt professionella kärleksaffär.