Kanske är Jimmy Jansson den mest förutsägbare av alla aktuella schlagerartister som nu passar på att släppa skivor innan vi hinner glömma melodifestivalen 2007.
Man behövde sannerligen inte vara Einstein för att räkna ut hur Jimmys bidrag "Amanda" skulle låta, och lika självklart pojkpoppigt låter hela albumet. I mina öron är detta elva låtar med mestadels trötta gitarriff, tomma textrader och refränger som bara glider förbi.
De allra flesta av Jimmys fans är inte gamla, kanske passar den luftiga ljudbilden och tonårstexterna om olycklig kärlek, inte vet jag. Jag kan i alla fall inte identifiera mig med dem.