För tre år sedan släppte syskonduon The Knife ett album som fick hela den svenska kritikerkåren att gå upp i kollektiv brygga. Sex grammisar senare är det dags för storasyster Karin Dreijer Anderssons solodebut, vars låtar skapats i ett stadium av utmattat dagdrömmeri som bara en nybliven tvåbarnsmor med bristfällig nattsömn kan uppnå.
Likheterna med senaste knivskivan är slående men utan Olofs inverkan är låtarna långsammare och mer monotona, med verser och refränger som flyter ihop likt dröm och verklighet i ett svettigt feberrus. Det är både fruktansvärt och fantastiskt på samma gång.