Om det ryktesvägen skulle nå mig att Daft Punk för trettio år sedan kopulerade med Led Zeppelin och att kärleksbarnen sedermera döptes till Gaspard Augé och Xavier de Rosnay skulle det skapa ringa förvåning. Fransosernas uppföljare är nämligen fullsmockad med mastiga rockriff och utdragna gitarrsolon precis som på sjuttiotalet, alltsammans inbakat i ett hölje av mäktig elektro. Så spara ut hårsvallet och plocka fram luftgitarren ur dess fodral - det här är dansant hårdrock för hipsters.
Fullsmockad med mastiga rockriff
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.