Disko
CC
Madonna: Confessions on a dance floor
Warner
Det sägs att Madonna går tillbaka till sina rötter genom att göra ett helt album som går att dansa till. Men konceptet: elektroniska dängor med en och annan textrad som ska signalera mognad och små blinkningar till vishetsläror, känns igen från flera av hennes singlar från 90- och 2000-talet.
Madonna har skrivit och producerat "Confessions on a dancefloor" tillsammans med DJ:n Stuart Price (Les Rythmes Digitales) och det är diskodans från början till slut. En enhetligt ihopmixad skiva som funkar för höfterna men inte lika bra för hjärnan ("New York is not for little pussies that cry"?). Men den har inte tillräckligt med glädje för att hålla mig kvar på dansgolvet. Den känns för överlagd och muskulös, som om hon inte riktigt har lust längre.
Egentligen är det coolt att den 47-åriga tvåbarnsmamman fortsätter att dansa röven av sina yngre kopior och inte tvekar att sälja skivan med hjälp av ett par rosa hotpants. Men jag kan inte skaka av mig känslan av att världens mest framgångsrika kvinnliga artist hellre vill gå omkring i brun tweed och mata höns på sitt gods än att gå ner i spagat i nätstrumpor.