Som från ingenstans dimper debutplattan från Sveriges just nu hemligaste band ner och sprider chockvågor över hela hårdrockvärlden. Inte undra på.
Det är länge sedan jag hörde en så fulländad blandning av klassiska riff, ockult stämning och popmusik. Som ett rödvinspimplande och tillbakalutat Mercyful Fate blandat med svensk åttiotalspop.
Djävulsflirtarna hade lätt kunnat bli fnissiga och Peter LeMarc-lånet i låten Stand by him hade fått mig att djupt avsky vilket annat band som helst. Men när det gäller Ghost kan jag inte hejda mig utan måste lyssna om och om igen.