Han är mannen med tusen ansikten. Nu har han klätt ut sig till stora stygga vargen och satt sig ner framför musikmaskineriet. Det spottar och fräser om maskinerna och det mesta av technon som kommer ut är hård, sylvass i varenda ståltrådssöm. Bitvis glimtar det till ordentligt och det hörs att Håkan Lidbo har hittat skaparglädjen på allvar igen.
"Dunka Dunka" är inget finlir, snarare adrenalin och vilja, men hela tiden med ett leende i mungipan. För visst finns det ett litet ironiskt flin gömt i hela Dunka-projektet varför döper man annars en låt till "Pee poo".