Halvhjärtade rockbagateller

Åh, vilket huvudbry den här plattan ger mig. Är den oduglig som jag först tyckte, eller är den kanske ganska bra som jag fick för mig efter någon veckas lyssnande? Nja, just nu lutar det åt att den helt enkelt är tråkig, mesig och befriad från nästintill allt det driv och den attityd jag tidigare har förknippat med Danko Jones. Akustiska gitarrer och halvhjärtade rockbagateller stod sannerligen inte på önskelistan efter den dynamiska "Sleep is the Enemy" från 2006. Men samtidigt kan jag inte göra annat än att smälta när skivnörden bryter sig fram i Danko Jones och sjunger "Take the keys, start the car, take me home to where my records are" i låten "Take Me Home". Nej, det är bara till att sätta första bocken i rutan "besvikelser" för den kanadensiska trion och hoppas på snar förbättring i framtiden.