Hårdkokt svärta och smärta

Foto: Fotograf saknas!

Musik2006-02-08 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚hårdrock

CCCC

In Flames: Come Clarity

Nuclear Blast

Att prata om ett specifikt Göteborgssound är lika dumt som dubbdäck i juni. Band som At The Gates, Hammerfall och In Flames har inte mer gemensamt än att de spelat in i klassiska Studio Fredman.

In Flames huvudsakliga låtskrivare Jesper Strömblad och Björn Gelotte har letat sig tillbaka till hur bandet lät på tidigare plattor som "Colony" (1999)och inte minst "Whoracle" (1997). Att de båda gitarristerna styrt med järnhand denna gång har gjort "Come Clarity" till en varierad platta.

Inledande "Take this life"är en stenhård asfaltsbrännare där sångaren Anders Fridén vrålar sina lungor såriga. Låten "Dead End"bjuder på skönsång från Lisa Miskovsky som lånat ut sin röst i verserna. Det blir skön kontrast mot den manliga fulsången.

Anders Fridén har som vanligt skrivit en rad texter präglade av svärta och smärta. För trots att In Flames musik är melodisk och har klistriga refränger så är det när allt kommer omkring ändå dödsmetall.

Visserligen är In Flames musik inte lika grovt tillyxad som Entombed eller svårlyssnad som Nile men musiken är ändå extrem och inget för Kelly Clarkson-publiken.

Vill du ha din musik hårdkokt och ändå kunna sjunga med i refrängerna finns det bara ett svar på dina böner och det är In Flames.