Paul Simons son har fått hjälp av en massa rutinerat folk för att göra sin musikaliska solodebut på skiva. Sean Lennon, Petra Haden och Joan Wasser är några som hjälpt till. Och Sean Lennon borde förstå en del av det där med att vara son till en känd artist.
Jag tycker att Harper Simon klarar sig bra. Det finns många beröringspunkter med pappans musik. Verkligen. Det vackra berättandet, med ironiska slutsatser. Han är helt enkelt bra på att återskapa den musik han växte upp med.
Som helhet är det en skiva som är stabilt trevlig, med mängder av kompetens. Fast det är inte helt givet att han lyser helt och hållet av egen kraft.