Det börjar med stolta syntfanfarer, refräng på franska och samplade amerikanska röster. Det slutar med Freddie Wadling-cover och stompigt piano.
Däremellan visar The Kid att de precis som på debuten kan härma New Order, men att de kan mycket annat också, som att blanda lekfull elektro och ångestpop, gitarrkaskader och totalt vansinne. Kvartetten från Göteborg undflyr varje etikett utom en: helt otroligt tokbra.