Petter är medelklass och företagssponsring, Ken är förort och vändor i häktet. Med mediernas dramaturgi borde de vara fiender. Men tvärtom, Ken gästade redan på Petters första platta, och de turnerade ihop när Ken var musiksveriges paria.
"Äntligen hemma" är Kens första officiella album på sju år, och vilken comeback! Musiken är dov men kristallklar, rappen är mörk och vass. När Ken ibland tittar upp från avgrunden han betraktar, och skickar kärlek till sina barn eller driver med bilden av honom som fullblodskriminell, blir plattan fantastisk.
"God damn it" blandar skryt, fest och inåtvänt djupsinne som bara Petter kan. I musiken samsas elektro och Säkert!-pop med soulvibbar och standardhiphop. Det borde kännas splittrat och publikfriande, men låtarna är tillräckligt starka för att det ska funka.