Det är lätt att tro att man kan ett band man tycker om, men Bob Hund har sannerligen överraskat mig. Och det med besked. Med sina jazziga inslag och sitt typiska sound lyckas Bob Hund få min totala uppmärksamhet. De kryptiska och poetiska texterna är känslomässigt starka.
MörkareTextmässigt är albumet slående. Mitt hjärta brister när Thomas allvarliga, spröda röst sjunger "Schh, det är tyst som på månen, förresten har du redan vara där".
För att vara Bob Hund så är det här albumet mörkare än vad vi är vana vid. Ett vemod sveper över hela "Det överexponerade gömstället".
Bob Hund har gjort det igen och har kvar sin plats i mitt musikhjärta.