Många år har passerat sedan det senast var extasframkallande att lyssna på en ny Backyard Babies-skiva. Och 2008 innebär tyvärr inte någon förändring.
Det låter som att luften totalt gått ur Nässjös mest kända kvartett. Att musiken är poppigare och trallvänligare än någonsin kan inte på något sätt uppväga den uttråkade känsla som lägger ett tätslutande lock över desperation, kåthet, jävlar anamma och alla andra känslor som kan förknippas med rocknroll.
"Abandon" låter som sentida Millencolin eller, om man vill vara snäll, ett tredje klassens Foo Fighters. Och när "Nomadic" räknas in med ett kaxigt "1-2-3-4" för att sedan flyta ut som en blöt fis blir jag banne mig deprimerad. Nu ska jag damma av "Diesel And Power" och "Total 13" för att återuppleva hur det lät när Backyard Babies var Sveriges bästa rockband snarare än Sveriges mest hopplösa föredettingar.