Är hiphop ett ordens uttryck eller är det framförallt dansmusik med lite text till? Det går att hävda båda, och ha rätt.
Den ursprungliga hiphopen var partymusik och den som hade micken var bara där för att höja tempen på golvet. Men sedan dess har mycket hänt och det har blivit en skön egen konstart att spotta rytmiska rim över alla möjliga och omöjliga beats.
Daniel Boyacioglu är poet med en mikrofon och ett beat, även om han inte bryr sig sådär jättemycket om sitt beat. Hans versmått är mer beroende av orden än av beatsen. Hans ord dikterar rytmen och det blir ingen dans här inte. Som poet är han ojämn, det halsbrytande fantasiska varvas med det banala, nästan pinsamma. Det blir sammantaget en skiva som kräver sin plats, en plats stor som en fotbollsplan. Eftersom vi bara har 74 kvadrat vet jag inte riktigt när jag ska sätta på den här plattan igen.
Lyssna hellre på: Ol Dirty Bastard
MATTIAS AHLÉN