En enkel beskrivning av denna Sonic Youths drygt tjugonde platta vore att säga att den går tillbaka till några slags rötter. Rock med en anstrykning av punk. Det är intensivt och pockande. Lyssna era jävlar! Annars ska ni få se!!.
Samtidigt har det aldrig gått att säga vad som är Sonic Youths rötter. Det finns helt enkelt inget som kan sägas vara typiskt Sonic Youth, mer än att det aldrig finns något typiskt. Sonic Youths senaste utvecklingstrend är ändå att det ska gå att ta till sig musiken. En grundinställning som är välkomnande är aldrig fel. Det blir lite lättare att förstå och ännu lite lättare att älska. Också det en slags avvikelse från grunden. Slutsatsen är att det här är helt okej. Ingen milstolpe, men ändå ett gäng låtar som visar att Sonic Youth behövs.