Inte fy skam, Marching Band

Jag gillar Linköpingsgrabbarna stökighet. Marching Band höjer intrycket när det finns mer än bara ambitionen att paketera musiken så fint som möjligt. Det andas en osäkerhet som är bara mänsklig och framför allt trovärdig. Problemet för Marching Band att ändå sången ibland inte riktigt håller ihop den ostyriga musiken. Jag hade önskat lite mer kraft, kanske till och med lite ironi eller varför inte ilska? Det hade passat bättre med större känslor som enande kraft.Men när det är bra så finns det stora likheter med storheter som exempelvis "Yo La Tengo". Det är inte fy skam. Sen kan jag gilla detaljer som att en låt heter som en Pink Floyd-låt, fast inte, men som skivbolaget.