De var själva symbolen för 90-talets dansmusikvåg. Den där vågen som började rulla redan i slutet av 80-talet på småklubbar och som växte till ett festivalätande monster innan millennieskiftet blev någon slags vågdämpare. Har man en gång varit symbol för en viss tid är det svårt att få respekt när den tiden går och lägger sig flämtande på högen av utslitna popgenrer, och nya hoppfulla tagit över barrikaderna.
Men nu har det gått tio år sedan The Prodigy var som störst och trion fiskar på allvar efter en andra vår. Energin är obruten och visst - Liam Howlett vet hur han ska vrida reglagen för att få ut varenda liten voltusling ur tiltande maskiner, men ingen kan påstå att det här är intressant eller fräscht.