Jag tänker inte ens försöka beskriva denne keltiske allkonstnär. Eller, okej då. Han är som en övervintrad renässansman med adhd, en galen cowboy som läser Rilke, en livsnjutare, crooner, ångestneurotiker, ex-knarkare, romantiker, barfluga, bard, excentriker...
Här på sjuhundrade albumet (ungefär) trängs en rysk koralkör (Ghost Voices of the Kursk), Dylancitat, tablas, punkpoeten Patrik Fitzgerald, pianoballader, salooncountry och en hyllning till hotellets minibar. Det är hisnande, oändligt vackert och genialt balanserande på rätt sida om det smetigt pretentiösa. Och det måste upplevas.