Förmodligen kan vi tacka erfarne T Bone Burnetts varma produktion. Dylanpojkens andra soloalbum andas nämligen samma typ av luftigt bekväma folkcountry som Plant/Krauss-samarbetet häromåret. Låtmässigt är det inte i samma klass förstås och Dylan är lite väl anonym i sitt tilltal, men man är i trevligt sällskap den stund det varar. Lite som en lightversion av en gruppkram mellan Warren Zevon, Tom Waits och valfri lågmäld sjuttiotalscowboy.
Jakob Dylan: Women + Country
CCC Jakob Dylan: Women + Country. Columbia/Sony.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.