Man blir en parodi på sig själv när man blir gammal, det kommer ingen ifrån. Fråga Ingvar Oldsberg. Eller Jay-Z. Blueprint-serien är hans säkerhetszon, eller kanske hans rullator: ett stöd när benen inte riktigt bär.
Första Blueprint, från 2001, var fulländad: glittrande samplingar och en ensam rappare, hungrig, arg, störigt charmig. Tvåan: överlastad med både gäster och låtar, kvaliteten drunknade. Nu trean: bekanta producenter som bränt sitt bästa krut, hippa inhoppare som inte får nog med utrymme för att skina. Och Jay-Z själv, mätt och belåten.
Men kakan har några russin, trots allt. Rihanna drar igång "Run this town" med riv och tryck, visar att framtiden är hennes. Producent-duon Inkredibles kommer också att göra avtryck framöver. Deras beat till "Real as it gets" är lekfullt och rullande, fräscht och fantastiskt. "Empire state of mind" är Jay-Z största stund på plattan, i hemstadsromantiken hittar han motivation att spotta på riktigt en stund.