Först verkar det som ett lätt förvirrat tonplock mellan Strandbergs prilliga trumpet och Östholms drillande, kantiga piano.
Men med tiden hör jag en lyhörd struktur i samarbetet omkring miniteman som snarare är tålamodskrävande improvisationer än 15 nynnvänliga kortmelodier.
Jazztvillingarna spelar aldrig med ryggen mot varandra. De söker sig eftertänksamt och oblygt in i varandra när de lirkar och trixar med sin musik.
Bästa låt: Småromantiska "Monica Jane"