Skivan snurrar i gång och referenserna ploppar upp: En droppe Regina Spektor här, en fläkt av Joni Mitchell där. Flaming Lips, eftersom Jeanette gör en cover på "All we have is now" Och allra mest påverkan av brittiska proggräven Robert Wyatt, som medverkar på häften av spåren.
Men varför spilla tid på att ringa in Jeanette Lindström via andra, när hon är så fantastisk i sig själv. En upptäcktsresande i musik, som här ger sig ut i rymden. Snygg. klangrik och vävande produktion av E.S.T-trummisen Magnus Öström. Nästan bara egna låtar.
Jeanette Lindström har aldrig låtit bättre. Hon är Grammisnominerad och jag hoppas hon vinner, även om kategorin "jazz" känns långt ifrån klockren.