Gamla bandet The Czars splittrades i frustration och ovänskap efter fem album och Grant gick ner sig i alkohol, kokain och självmordstankar. Han hade haft en tuff uppväxt som homosexuell i ett strikt religiöst hem och kände nu allt hopp rinna ur honom. Då dyker folkrockande Midlake upp som en räddande ängel. Det hyllade bandet förälskar sig i hans vemodiga baryton, tar med honom på turné och in i sin studio.
Resultatet är lika sagolikt som bakgrunden. Ett bitterljuvt sjuttiotalsmurrigt album om utanförskap, längtan till andra planeter och Sigourney Weaver. Midlake väver sina mjukt höstbruna färger runt Grants Flaming Lips-besläktade korsning av gamla singer/songwriters och melankolisk spacerock.
Det är en strålande solodebut. Faktiskt bättre än Midlake själva.