Jag är kluven. Å ena sedan finns det djupt gripande, ja, rent gastkramande titelspåret, hans sista egenkomponerade sång, den trotsigt hoppfulla countrygospeln "I Corinthians 15:55" och en svåremotståndlig tolkning av Tom Paxtons "Can?t help but wonder where I?m bound". Den gamle countryikonen hade när detta spelades in nyss förlorat sin älskade June och såg själv döden i vitögat. Det hörs.
Å andra sidan finns inspelningar som knappast tillför Cash-katalogen något av värde och som gärna hade fått stanna i arkiven. Helhetsintrycket blir därför blekare än väntat.
Mannen i svart och hans skäggige producent Rick Rubin har dock inget kvar att bevisa. Och jag hoppas att orden i avslutande hawaiianska "Aloha Oe" - "until we meet again" - inte är ett siande om en sjunde volym. För den behövs verkligen inte.