Sadies hypas rätt rejält i Americana-blaskorna på andra sidan Atlanten. Och inget fel i det, för det är riktigt bra.
Med en tydlig känsla för sent 60-tal i allmänhet och Byrds känsla från samma tid i synnerhet, kan man stundtals tro att det är den gode Clarence White som bänder och vrider på strängarna. Sadies skapar ett kristallklart lyckopiller som andas en alldeles egen särprägel trots alla möjliga hörbara referenser. Twanget möter en uppsjö läckra soliga Kalifornien-harmonier trots bandets kanadensiska härkomst. Det är bara att släppa på smilbanden och åka med.