Josef Kallerdahl spelar envis bas med nästan övertydlig kraft som botten för musiken.
Där skapas en närmast meditativt, naiv plattform för Erika Alexanderssons sångattityd som är ett systerskap med Björk.
Albumtiteln annonserar små, få ljud. Det är kantig fripop som trängs mellan jazzens aviga melodirelation och visans mjuka tonfall.
Arrangemangen är magert raka, rytmen svänger minimalt, tonerna molar tydligt och melodierna är enkelt naiva. Ett förföriskt album utan en enda hitlåt.