Nej, de här fyra skotska herrarna är inte överraskningarnas mästare. Influenserna stavas fortfarande The Byrds och ? framför allt! ? Big Star. Släng in lite Beach Boys, Neil Young och The Left Banke i smeten så har vi ringat in glasgowkvartettens samtliga åtta studioalbum ganska bra.
Första albumet sedan fem år gamla "Man-Made" imponerar. Ju mer jag lyssnar desto säkrare blir jag på att det placerar sig skrämmande nära klassiker som "Bandwagonesque" (1991) och "Grand Prix" (1995). Jag menar, försök stå emot bittersöta popsmockor som "When I still have thee" eller ljuvligt stråkinlindade "Baby Lee". Det är ren och oförfalskad kärlek i popkostym.
Men allt är inte jingle-jangle. Countryinfluenser smyckar bland annat gulliga "Dark clouds" och steel guitar-ombonade "Sweet days waking" och öppningsspåret ekar så mycket svenska Popsicle att man undrar om det är en medveten passning.
Håll traditionens fana högt, kära Fannies, ungdomarna kan sköta revolutionen.