Det är dubbelt påpassligt med en ny skiva från Sveriges främsta depp-hårdrockare. Bandet firar 25-årsjubileum och vad passar bättre när höstkylan sveper in över oss än en melankolisk snuttefilt som stillar begäret efter artistisk och renande depression. Katatonia har ett hårdare anslag men jag finner hela tiden musikaliska paralleller med indierockbandet Firesides mästerliga album "Elite". Har man den biten på plats får man min fulla uppmärksamhet och det är bara att ösa på med svepande stråkar, smäktande körsång och popmelodier för allt vad tygen håller. Det finns fall då talesättet "ju mer desto bättre" stämmer, Katatonia är ett lysande exempel.
Katatonia: Dead end kings
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.