Ken har flera egenskaper som folk brukar hävda att de gillar: han säger alltid vad han tycker och han är otroligt konsekvent i allt han gör. Men när man gör och säger som Ken, då hamnar man i samhällets utkant och i rubriker.
Förra plattan, "Äntligen hemma", var svart och vacker. "Hip hop" har inte samma vassa egg, men Kens tyngd är intakt. Inga tekniska krumbukter eller komplicerade rim: rappen kommer från hjärtat. Röjlåtarna lär bli soundtrack till stökiga tonårsfester över hela landet. De inåtvända terapispåren visar att människor är mer komplexa än vad som syns i en kvällstidningsrubrik. Eller i en skivrecension, för den delen.