Du kommer att bli besviken, förr eller senare.
Alla artister du gillar kommer antingen att upprepa sig och bli tråkiga eller att utvecklas och förvandlas till något annat än det du älskade. Det blir aldrig som då igen.
Nu håller en nation andan, ty Sveriges Största Rockband har blivit elektroniskt. Det borde inte komma som en chock. Att Kent är gamla Depeche Mode-fans är lika välbekant som att de använt syntar här och där tidigare. Men aldrig så här mycket, och det har aldrig låtit så här bra.
Kents desperation och melankoli klär utmärkt i elektronik lika iskall och vacker som en frostig vintermorgon. Och föregående mening var ett typexempel på den banala naturlyrik Joakim Berg aldrig skulle nedlåta sig till i sina texter. De är fragment av bilder, känslor, svidande självironi. Som Roy Anderssons film "Du levande", fast allvarligare.
Det här är Kents sjunde skiva, den sjätte var också fantastisk. Ja, "Tillbaka till samtiden" är väldigt nära full poäng. Men den åtta minuter långa avslutningslåten når inte de höjder du förväntar dig av Kents finalnummer. Det är min lilla besvikelse. Hoppas din inte är större.