Djef Djel är kontrollerad musikalisk rikedom utan gränser. Här lever samvaron mellan musiker och genrer som hakar i varandra. Först låter det sprudlande och spontant, nästan motståndslöst med Möllers band som en demokratisk, musikalisk verkstad av melodibyggare fyllda av vällust och lekfullt allvar.
Men det är internationella musikerviljor och en kollektiv ambition med starka röster som pusslas samman i Möllers arrangemang. Det är inget snack om vem som styr den fördomsfria världsorkestern med sitt myller av instrument, temperament och influenser.
Här nafsar en svidande sentimental grekisk rembetika en något ystrare svensk spelmanslåt i hälarna där en mexikansk slagverksrytm skapar ett visst måtta av sämja. Ofta fogas två eller tre låtar samman till en bred minikonsert med sina fästen i Sverige, Grekland och västra Afrika.