Universal
Denna göteborgare har en förkärlek för att göra album som spretar mer än Kristina Lugns morgonfrisyr. Så även denna gång, trots ett sammanhållande tema kring artistens tidigare förhållanden. Kjoltygerna "Irene" och "Amanda" var av melodierna att döma besläktade med Jocke Berg, vilket resulterar i skivans två absoluta höjdpunkter.
Däremellan hörs att Anttila har en piedestal i sovrummet, på vilken vilar travar av Olle Ljungströms tidigare verk. Ibland blir två tummar upp och hade det inte varit för de fruktansvärda kalkonerna som dansbandsupplevelsen "Lena" kunde detta ha varit en renodlat njutbar upplevelse. Nu är den snarare ett sådär.