För en massa år sedan intervjuade jag en ung engelsman som gjort sin första skiva. Hans image gick ut på att spela fransk jetset-typ som åt frukost i New York, lunch i Rom och tog kvällsdrinken i nån VIP-lounge på Ibiza. Som artist kallade han sig Jaques Le Cont men när han satt i taxin in från Arlanda och pratade med en svensk journalist i mobiltelefonen kunde han inte dölja sin förtjusning över att han plötsligt kände sig lite som den rockstjärna han velat bli under uppväxten i Reading.
Nu kan Stuart Price (som han egentligen heter) garva åt allt det där. I dag är han den Madonna ringer när hon vill leka i studion och han remixar såna som Coldplay och Depeche Mode för att ha lite skoj. När Kylie (hon har skippat efternamnet) vill upp på listorna ber hon Mr Price att sätta ihop hela albumet som exekutiv producent. Och ska man bara gå på första singelns klistrande refräng och gnistrande synthregn så har hon vänt sig till rätt ställe. Visa mig den popradiokanal som inte spelar sönder den i sommar. Synd bara att hela albumet leker med exakt samma bombastiska idéer rakt igenom.