ny skiva
CCC
Lucinda Williams: Live @ The Fillmore
Lost highway/Universal
Jag föll handlöst för Lucinda Williams sommaren 2001 och behövde i några månader en daglig dos av den raspiga rösten, countryrocken och de självutlämnade texterna på albumet "Essence". Uppföljaren "World without tears" var nästan lika bra den och det var med bultande hjärta jag for till Cirkus i Stockholm för att höra henne live 2003.
Visst var hon bra, men inte så bra som jag hade hoppats. Det var något i själva framtoningen som tog ner henne. Samma sak känner jag nu när jag lyssnar på live-plattan från klassiska Fillmore. Det finns fullträffar. Just "Essence" är så skamlöst inbjudande att man nästan rodnar. "Blue" fungerar också fint i denna oslipade version. Men allt som oftast tycker jag att hennes egenart går förlorad i det alltför gapiga tonläget och den bredbenta, brötiga rockmusiken. Gitarristen Doug Pettibone är förvisso mångsidig och begåvad, men här tar han för stor plats.