Det är inte lätt att hålla intresset vid liv. Jag menar, sedan den magnifika debuten med "My aim is true" 1977 har han släppt i snitt ett album per år. Det har blivit pop, punk, jazz, reggae, soul, country och opera och samarbeten med bland annat Burt Bacharach, Anne Sofie Von Otter, Allen Toussaint, Paul McCartney och... ja, ni hör. Orka?
Nya albumet, som liksom fjolårets är producerat av rootsräven T-Bone Burnett, gör ingen klokare. Textmässigt hålls det samman av ett tema om den ekonomiska krisen. Musiken däremot spretar vilt; countryrock, gammeljazz, pop och croonerfasoner. Hur välspelat och välmenande det än är blir resultatet ett lättglömt och på tok för långt album.