Tomas Ledins musik är som en Volvo 740. Rullar på i alla väder, är robust och funktionell. Men också förutsägbar och ja, charmlös. Här sjunger han om medelklassen: "dom vet precis vad dom gör, finns inget som överraskar". Rader som också ringar in hans eget skapande.
Ledin vet vad han gör. Han når fram till hjärtat hos den breda publiken. Han har sålt svindlande 2, 6 miljoner skivor. Han kan skapa en fotbollsrefräng av en så kantig textrad som "medelklassens okrönta kungar". Hans låtar funkar överallt; i sportradion, på efterfesten, på Friskis & Svettis.
Det är imponerande, men jag blir inte berörd. Mitt hjärta hade han träffat om hans följt sitt eget mera. Låtit sig påverkas av idoler som James Taylor, Jackson Browne och Neil Young, som man hör ekon av långt därinne, i till exempel "Håll ut", skivans bästa låt.
Nu blev det inte så. Ledin äventyrar inte sin position. Han ger publiken ännu en platta att "känna igen sig i".
Och i sommar kommer 7 000 fans vid Bergs slussar att vråla med i "jag bär hennes leende med mig fem hundra dagar om året". Alla kommer att vara lyckliga och solen att skina, så varför klaga?