Gud sade:
- Varde ljus. Lets slide!
Så gav han oss 1954 sin förstfödde slidegitarrist och kallade honom Bob Brozman från Californien.
Cdn är ett underverk som lyser av musikaliska minnen från resor i en värld där det slidas och knäpps på gitarr. Men Brozmans låtar är större och bredare än influenserna som flödar offensivt framåt där gitarr läggs till gitarr.
Redan i första låten "Tango Medzinárodný" välter han genialiskt och läckert den Argentinska tangon över ända med en flink finsk kantele som huvudinstrument.
På omslagsfotot poserar 27 Brozmans med famnarna fulla av stränginstrument. I full och egensinnig harmoni uppfyller de planeten som Bob Brozmans Orchestra.
"Lumière" är ett strålande exempel på världsmusikalisk integration, där bluesgitarristen Charlie Pattons grova afroarv i amerikanska Mississippidelta är Brozmans och barndomens musikaliska väckarklocka.
Självklart låter det inte traditionell blues om den lätt västafrikanskt doftande "Bamako blues" eftersom Brozman ständigt uppfinner ny musik av gammal. Hans metod är respektlös återanvändning och unik förädling i ett sympatiskt kretslopp.
En fredlig revolutionär vars manifest är tolv musiketnologiska vykort komponerade med tolerans och ett mycket stort och varmt leende.
"Lumière" är fylld av gudomlig musik.