Gunnar Hoffstens musikaliska livsgärning handlar om behovet och njutningen av ett livsbejakande sväng, kärleken till låten, viljan att sväva och smeka goda melodier.
Hans jazzgäng är rutinerade och sprängfyllda musiker på väg till minnenas museum med frukterna av sitt generationslånga spelmanskap.
När Gunnars trumpet andas bluesig varmluft i psalmen "Blott en dag" är det med en ömsint och lite bräcklig ton som inte jublar utan smeker trösterikt i par med Hasse Fromholtz mjuka saxofonlyrik.
Men resten är klassisk jazz där råsvängiga "National boogie" stänker svett. Åldriga "Royal garden blues" stompar på och "Cement mixer" fylls av fet jazzkräm.
Gunnars världsschlager "I Confess" mjuksjungs av dottern Louise som såg till att hennes musikfaddrar klev in för denna albumsession i Atlantisstudion 2001.
Sju år senare släpps albumet.
En älskvärd gubbgrupps högst levande testamente och manifest för den lätta, melodiösa jazzen. Generationsmusik som de vill ge ett evigt liv med kraften från sina djupa kärleksrötter.