Lika bra som vanligt

Ända sedan starten för 25 år sedan har Candlemass tronat den svenska doom metal-scenen - och det kommer att dröja innan bandet abdikerar. Sedan Rob Lowe (nä, inte skådisen) tog över mikrofonsysslorna efter forne frontmannen Messiah Marcolin känns det som att bandet fått en rejäl nytändning. Rob är en fantastisk vokalist. Han hanterar både upptempo-låtar och de blytunga doom-epos som har kommit att bli Candlemass signum med bravur. Det är också just denna musikaliska kombination som gör detta album så bra. Jag tycker nog att Leif Edlings långlivade skötebarn förtjänar ytterligare en Grammis för den här. Juryn vore doom annars…