"Romanska bågar" är titeln på en dikt av Tomas Tranströmer. Den har tonsatts av Per Gunnar Petersson, och stycket har gett namn åt den skiva som domkyrkans kammarkör nu ger ut. Utöver Allegris kända "Miserere" (som råkat bli felstavat på ett ställe i texthäftet) är det fråga om musik från de senaste hundra åren¸ fyra av verken är tillkomna under 2000-talet.
Huvudintrycket är att detta är en mycket fin skiva. Klang och balans är tilltalande, och dirigent och kör demonstrerar en uttrycksfull dynamisk variation.
Finns något skäl att sätta frågetecken? Nej, egentligen inte, men valet av stycken kan väcka någon fråga. Skivans undertitel är "Sånger ur oändligheten", och sådana är till exempel Rachmaninovs "Hell dig, Maria", den fromme Maurice Duruflés "Ubi caritas" och Morten Lauridsens "O nata lux". Gäller detta också Sven-David Sandströms tonsättning av psalm 139? Själv har jag här svårt att värja för ett visst intryck av ytlighet.