Ibland blir jag förundrad över vad musik kan ge. Ibland glömmer jag att det kan vara så tredimensionellt. Musik och text och något annat som svävar där som är svårt att ta på. Jag tänkte på det när jag såg Broder Daniel-dokumentären häromdagen. Att det finns känslor som är svåra att begripa. Men det pumpar dig full med energi. Olika slags energi, men alltid med avtryck.
Norrköpingsduon Little Marbles låter inte som Broder Daniel. Men den där tredimensionella känslan finns där. Efter en tur med det här bandet så kan man liksom se framåt. Det finns små energipiller att plocka fram lite då och då.