Punkrock
CCCCC
Turbonegro: Party Animals
Burning Heart
"Party Animals"kan mycket väl vara musiken som ackompanjerar en förestående revolution. Turbonegros sångare Hank von Helvete vill ena Skandinaven och göra en enda gigantisk partyzon av den gamla unionen.
Ibland kan rockmusik fungera som bränsle och uppmana till rent osedligt uppträdande. "Party Animals" är precis en sådan platta. Den får mig att vilja sparka in dörren till kommunalrådens kontor i Motala, pissa i en skrivbordslåda och tvinga varje dagis i kommunen att starta en fan club.
Det var länge sedan jag hörde en platta med sådan riffglädje och så uppkäftiga texter. Turbonegro korsar amerikansk streetpunk från 70-talet med tidlös stadiumrock från samma decennium. Det låter som en ohelig allians mellan Circle Jerks och Van Halen eller som om Alice Cooper skrivit låtar ihop med The Ramones.
Två låtar sticker ut ordentligt och det är allsångsdängan "City of Satan" (tänk Queens "We will rock you") och "Final Warning" där bandet får hjälp av Norska Radioorkestern. Punkig rock korsat med symfoniorkester brukar bli rätt trist men tack vare Gaute Storaas lysande arrangemang blir de till veritabla monster i min stereo.
De tre gitarristerna Euroboys, Pål Påt Pamparius och Rune Rebellions samspel påminner om hur det legendariska radarparet Wagner/Hunter jobbade. Skrikhalsarna Keith Morris (Black Flag) och Nick Oliveri (tidigare i Queens of the stoneage) förhöjer temperaturen på "Wasted again" respektive "Final Warning".
"Party Animals" ger mig lust att överge min stenhårda heterosexuella läggning för en stunds kuttrasju med Hank von Helvete eller Happy-Tom. Det är ju skitsnyggt med läppstift, hjälm, skäggstubb och en rejäl ölkagge.