Emil Svanängen har tagit omvägen över utlandet till den svenska publiken. Även om han har en trogen indiepublik här hemma så har hans projekt Loney Dear ett större rykte utomlands, där han både givit ut skivor på prestigeetiketter och turnerat flitigt.
Emil Svanängen har jobbat hårt, fått ut ett gäng album på några få år och hela tiden velat mer. På "Dear John" tar han det definitiva steget från en akustisk ljudbild och bygger grunderna till låtarna med hjälp av maskiner. Ljuden är nya men stämningarna känner vi igen. Och det innebär att när Loney Dear är som bäst växer låtarna i takt med sina egna pretentioner, det blir fina starka poplåtar med en svårstoppad rörelse uppåt och framåt. Men när växtverken slår till lyfter det aldrig, då sparkar sångerna frustrerat ett mörkt hål på den där fläcken de aldrig lämnar.