Han har skalat bort Al Fakir, sitt sköna hårburr och mycket av Stevie Wonder-vibbarna i ett svep. Men ändå känner man igen Salem. Han gör lite som han vill, leker, fantasiserar, rör sig fritt och obehindrat i ett öppet poplandskap. Samtidigt är han ambitiös och seriös i ett detaljrikt och tydligt uppstyrt skapande. Hans flirtar flitigt med symfonisk pop. Det finns tydliga 80-talsvästkustvibbar som för tankarna till Toto och Chicago. Att plocka ut det bästa ur en så slick genre utan att bli trist och tråkig är en bragd.
Lyckas undvika tråkigheten
CCCCSalem: AstronautVirgin
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.